När jag hittade yogan första gången hade jag ingen aning om att det skulle bli min väg tillbaka till inre lugn.

Jag hade länge skrattat åt tanken på meditation och sagt “jag kan inte ens sitta still i fem minuter.” Jag trivdes i ett liv där det alltid hände saker. Restaurangbranschen passade mig perfekt – tempot, adrenalinet, känslan av att vara behövd. “Work hard, play hard” var min vardag. Jag reste, bodde i olika länder, träffade nya människor och älskade att försvinna in i storstäder där ingen visste vem jag var.

Det var nästan som om min kropp inte kunde slappna av om jag inte hade pressat den tills den var helt slut. Först då kunde jag somna. Det var mitt sätt att stänga av, långt ifrån allt som kan ge oss inre lugn.

När jag bodde i Australien jobbade både jag och min partner nästan konstant. Vi sågs en dag i veckan – ibland till och med mindre. Livet var fullt av prestation, rutiner och funktion. Och så hände det som aldrig får hända. Min storebror dog, väldigt oväntat. Jag hann precis hem till Sverige och fick säga hejdå.

Den dagen förändrade allt.

Det var som om någon drog undan mattan under hela mitt liv. Jag insåg att allt jag gjorde – allt jag valde – inte var för mig. Det var för att duga, för att fortsätta springa, för att inte känna efter. Jag sa upp mig, tog ledigt och gick på min första yogaklass. Och där började min resa mot yoga för inre lugn.

Jag minns hur det kändes i kroppen när jag insåg att yoga inte var något jag behövde “vara bra på”. Det var en plats att landa. Att få röra sig på ett sätt där andningen bar mig framåt och där tankarna äntligen fick tystna. Det blev som en meditation i rörelse – ett lugn jag aldrig tidigare upplevt. Jag behövde inte sitta still. Jag behövde bara få möta mig själv på ett sätt som kändes möjligt.

Jag började gå nästan varje dag. Yogan blev som ett beroende, men ett snällt och läkande sådant. Jag hade turen att hamna på en av Australiens bästa yogastudios, med lärare som verkligen såg sina elever och guidade med både värme och tydlighet.

Det var i den miljön jag började förstå att yoga inte handlade om vighet eller prestation. Det handlade om att lyssna. Att vara närvarande. Att skapa små stunder av inre lugn, oavsett hur livet såg ut utanför studion.

Tio år senare stod jag inför ännu en livsförändring – min skilsmässa. Och då vände jag mig, helt naturligt, tillbaka till yogan. Det var som om kroppen redan visste vägen, och jag behövde bara följa efter. Efter flera års praktik gjorde jag min yogalärarutbildning i Hobart, och det blev en av de mest läkande perioderna i mitt liv. Att få möta mig själv på djupet, i ett rum fullt av främlingar med sina egna historier, gjorde något med mig. Det gav mig en förståelse för vad yoga egentligen är: en väg till närvaro, mjukhet och det där inre lugnet som inte går att köpa eller tvinga fram.

Det är därför jag nu vill dela med mig mer av yogans ethos.
För dig som kanske undrar varför man ska prova yoga, eller som är nyfiken men inte riktigt vågat — låt mig bjuda in dig till att prova.
Att vara mjukt nyfiken.
Att kanske ta dig själv på en liten yogadejt.
Att få känna hur det är när kroppen äntligen får landa och möta dig precis där du är, och kanske hitta ditt eget sätt att uppleva yoga för inre lugn.

Om du har några frågor eller tankar kring yoga, eller vill dela din egen upplevelse, känsla eller resa, så får du jättegärna kommentera. Jag älskar att höra hur yoga landar i olika människors liv.